Sulfbloggen

2012-01-09T17:26:00.002+01:00

SULF-bloggen har från årsskiftet flyttat in på SULF:s hemsida.
Välkommen att följa oss här: http://www.sulf.se/SULF-bloggen/

SULF söker Chefsutredare

2011-12-01T11:30:00.001+01:00

Sveriges universitetslärarförbund, SULF, är en partipolitiskt obunden facklig organisation och ett professionsförbund för universitetslärare, forskare, doktorander samt jämförlig personal. SULF, som har knappt 20 000 medlemmar, är partipolitiskt obundet och anslutet till Sveriges Akademikers Centralorganisation, Saco. På det centrala kansliet i Stockholm arbetar 22 personer, och vi har sju lokala kanslier vid de största universiteten. Vi söker nu en

Chefsutredare
Ditt arbete innebär att ensam eller i samarbete med förtroendevalda och andra anställda ta fram rapporter och underlag för SULF:s forsknings- och utbildningspolitiska beslut, att bevaka den utbildnings- och forskningspolitiska debatten nationellt och internationellt, skriva remissvar samt representera förbundet i olika forsknings- och utbildningspolitiska sammanhang. Rådgivning till förtroendevalda och enskilda medlemmar ingår också i uppdraget.

Du har akademisk examen och har ägnat åtminstone några år av ditt tidigare yrkesliv åt analys av utbildnings- och forskningspolitiska frågor och har därmed ett nätverk inom högskolesektorn. Du bör ha förståelse för rollen som tjänsteman i en förtroendemannaorganisation.

Du måste också:
- Ha lätt för att uttrycka dig muntligt och skriftligt på svenska och engelska
- Ha ett intresse för att förena utbildnings- och forskningspolitiska perspektiv med fackliga perspektiv, det vill säga SULF:s dubbla ansvar som fackförbund och professionsorganisation
- Kunna arbeta både självständigt och i grupp

Det är meriterande om du:
- Har doktorsexamen
- Har arbetat på universitet eller högskola, särskilt om du varit universitetslärare
- Har arbetat med sektorns resursfrågor
- Har arbetat som tjänsteman i en politisk/förtroendemannastyrd/kollegial verksamhet

Arbetet på kansliet bedrivs i en miljö där det finns stor samlad kunskap om den svenska högskolan. Du erbjuds goda möjligheter att bygga utveckla dina kunskaper och vidga och fördjupa din personliga kompetens på flera sätt.

Sista ansökningsdag 7 januari.
Ansökan skickas till ansokan@sulf.se eller till
Git Claesson Pipping, SULF, Box 1227, 111 82 Stockholm
För mer information kontakta
Git Claesson Pipping, förbundsdirektör, 08-505 836 11, e-post
Johanna Kemi, Sacoföreningen vid SULF:s kansli, 08-505 836 24,e-post
Ann Fritzell, 08-505 836 29, e-post, nuvarande tjänsteinnehavare

16 november – Universitetslärarstämma med kritiska och analyserande röster

2011-11-16T20:53:00.000+01:00

Idag gick årets universitetslärarstämma av stapeln under rubriken Utbildning + forskning = sant? Såhär direkt efteråt är det svårt att bestämma vad som vad det mest intressant, för inläggen höll alla en hög och jämn klass. Ni som missade den rekommenderas att följa tv-sändning på UR – bevaka SULF:s hemsida för datum för utsändningen.

Men ska jag ändå bara välja några tankar av alla de som lyftes under dagen vill jag trots allt inte lyfta fram Mick Healys intressanta inledningen om The Teaching-Research Nexus, utan två helt andra tankegångar. Den ena – representerad av Björn Stensaker från Universitetet i Oslo och Lars Geschwind som gjort många utredningar och undersökningar av svensk högskola – handlar om den globala utvecklingen men också om vad högskoleledningar och högskolepolitiker kan och bör göra. Båda två tryckte på att vi i en föränderlig värld måste se akademins uppgifter som en helhet och inte tillåta vare sig en starkare uppdelning mellan utbildning och forskning eller en kultur som prioriterar den ena verksamheten över den andra i allt från meritvärdering till löner. Resonemangen vann på att båda tog sin utgångspunkt just i något större än den svenska högskolesektorn och gjorde större utblickar.

Det andra inslaget jag vill lyfta handlade om kvalitetsutvärderingssystemet. Det var Åsa Lindberg-Sand från LU och Renée Perrin-Wallqvist från KaU som från olika utgångspunkter kritiserade HSV:s kvalitetsutvärderingar. Åsa har tidigare publicerat kritik i ämnet, och hade nu utvecklat sina tankar ytterligare när hon läst självvärderingar och hört rapporter om bedömargruppernas platsbesök. Renée hade, som prefekt för en institution, tillhört de första som fått genomgå bedömning. Deras kritik handlade i mycket om att man knappast skulle kunna ställa de mest grundläggande vetenskapliga krav – validitet, reliabilitet, verifierbarhet – på någon del av processen, och således inte heller på de resultat den levererar. Det har sagts förut med deras inlägg var intressanta därför att de faktiskt gjordes med erfarenheter från processen. Från mitt eget perspektiv kan jag konstatera att SULF alltid varit tveksamma till resursfördelning efter kvalitet. Vi har inget skäl att ändra den ståndpunkten eftersom farhågorna för att resultaten blir slumpmässiga är ganska välgrundade. Men det kanske allra farligaste är inte att en liten påse pengar ska fördelas med dessa undersökningar som grund. Det allra värsta är att det kommer att skada hela sektorn långsiktigt om utvärderingarnas trovärdighet faktiskt blir låg. Låt oss hoppas att utvärderarna inte bara agerar med sitt vetenskapliga kunnande utan också med en god portion sunt förnuft!

Sveriges lärosäten vill inte teckna avtal om meriteringsanställning

2011-11-11T15:44:00.002+01:00

Idag avslutades förhandlingarna om en möjlig meriteringsanställning efter avlagd doktorsexamen och eventuell postdoc. Tyvärr vägrade lärosätenas företrädare Arbetsgivarverket att inkludera en möjlighet för prövning och övergång till tillsvidareanställning, så kallad tenure-track, och inget avtal kunde slutas. Detta trots att många lärosäten efterfrågar just en sådan meriteringstjänst.

Kåre Bremer bloggade igår om de fallerade förhandlingarna och verkar tyvärr ha fått felaktig information om att regelverket inte tillåter lokala avtal. Om Arbetsgivarverket väljer att delegera möjligheten till lärosätena finns inga hinder för att teckna lokala avtal om meriteringsanställningar. Som varandes medlemmar i Arbetsgivarverket kan ju lärosätena kräva en sådan delegation.

SULF arbetar enträget för att det ska finnas en förutsägbar och trygg akademisk karriär. Att återinföra forskarassistenter via kollektivavtal tar oss inte närmare det målet, men om Arbetsgivarverket eller enskilda lärosäten vill teckna avtal om meriteringsanställningar som är värda namnet så är vi självklart intresserade.

Att slå ut små lärosäten löser inte högskolans kvalitetsproblem

2011-10-26T10:40:00.003+02:00

Utbildningsminister Jan Björklund hänvisar i en artikel på DN Debatt 111024 till demografi för att slippa göra något åt grundproblemet i den svenska högskolan. Han argumenterar för att de minskade årskullarna studenter motiverar att de mindre lärosätena slås samman med stora, starka universitet. Syftet är att bedriva utbildning och forskning med högsta kvalitet. Men frågan är hur det ska gå till.

Sveriges universitetslärarförbunds (SULF:s) ordförande Anna Götlind svarade omgående i en replik på DNdebatt.
- Det som behövs för att lösa kvalitetsproblemen i den högre utbildningen är inte en utslagning av de mindre högskolorna. I stället måste alla universitetslärare, såväl på stora starka universitet som mindre högskolor, ges en reell möjlighet att vara vetenskapligt aktiva.

Fler reaktioner kom in från bland annat SFS:
Att tro att sammanslagningar ska lösa ett komplext problem, och därför spela ett parti svälta räv med lärosätena, är inte vägen att gå. Är det något vi inte har råd med så är det att utse en hel studentgeneration till försökskaniner för ett experiment med oförutsägbara resultat, skriver Sveriges förenade studentkårer.

Fler reaktioner. Sigbritt Karlsson, rektor för Högskolan i Skövde, Karin Röding, rektor för Mälardalens högskola, Miljöpartiets språkrör Åsa Romson och MP:s utbildningspolitiska talesperson Jabar Amin, Stockholms universitets studentkår

Gästbloggare: Ann Fritzell

2011-10-26T09:54:00.003+02:00

Häromdagen deltog jag i TCO:s konferens Utbildning för ett bättre liv, där ett av seminarierna handlade om doktorandernas studiesociala villkor. Inte helt oväntat kunde de som hade erfarenhet av doktorandernas situation enas om det enda rimliga vore att alla doktorander hade en anställning redan vid antagningen till forskarutbildningen. Främsta skälet är att man då får tillgång till alla de sociala trygghetssystemen, som rätt till sjukersättning, föräldrapenning, arbetslöshetsersättning och pensionsavsättningar.

Det glädjande var att Oskar Öholm (M) och Adnan Dibrani (S) från riksdagens utbildningsutskott höll med. Dessutom var man överens om att om lärosätena inte själva tog ansvar för en sådan ordning måste statsmakterna ingripa. Det var egentligen bara tidpunkten man inte var överens om. Oskar menade att 2012 års forskningsproposition skulle vara lämplig för att avisera ändrade förordningsregler, medan Adnan ansåg att utskottet borde ta ett initiativ redan nu och att det nog skulle finnas en majoritet.

Själv delar jag Adnans uppfattning. Det finns ingen anledning att vänta till nästa år, speciellt som det inte längre är en resursfråga. Lärosätena har mer forskningsmedel än någonsin tidigare och att kunna rekrytera de bästa kvinnliga och manliga doktoranderna är den bästa investeringen för att säkra kvaliteten i framtida forskning.

Ann Fritzell

20 september – Trista siffror och falsk matematik

2011-09-20T12:41:00.004+02:00

För ett år sedan skrev jag en ledare med rubriken Falsk matematik om hur regeringen framställde satsningarna på humaniora och samhällskunskap som dubbelt så stora som de egentligen var. Samma räkneekvilibristik uppvisas i årets budgetproposition. Man kan ju undra om det är detta den omskrivna matematiksatsningen syftar till: att ännu fler ska kunna trolla med siffror på samma orimliga sätt som regeringen?

Tyvärr är inte detta det enda exemplet på underligheter i budgetproppens högskoledel. Ett avsnitt handlar om att lärosätena inte ska få ersättning för studenter som är inskrivna utan att ta några poäng, och det kan ju tyckas rimligt. Samtidigt konstaterar man att studenter som inte tar poäng faktiskt kan vara sådana som av olika skäl inte klarar examinationen. I min värld har sådana studenter faktiskt inneburit kostnader för lärosätena eftersom de ju deltagit i undervisningen och utnyttjat lokaler och annan infrastruktur. Samma sak gäller de som studerar för kunskapens skull utan ambition att ta någon examen. Det är något helt annat än de studenter som skriver in sig men aldrig deltar i studierna. Regeringen konstaterar frankt att man saknar kunskaper om hur många de olika sorternas nollpresterande studenter är, men man avser ändå att dra in 440 miljoner vilket ”motsvarar ca hälften av ersättningen för studenter som inte har tagit några poäng”. Hur vet man det? Dessutom fördelas denna summa på lärosätena utan att någon fördelningsprincip redovisas.

Det tycks som om den resursfördelning grundad på kvalitet som regeringen säger sig eftersträva inte omfattar kvalitet i de egna resonemangen.

6 september - Varför skulle facket vilja ha tidsbegränsade anställningar?

2011-09-06T14:02:00.004+02:00

När de flesta tidsbegränsade anställningar försvann ur högskoleförordningens fick arbetsmarknadens parter (i SULF:s fall Saco-S som förhandlar mot Arbetsgivarverket) ansvaret för att teckna kollektivavtal om tidsbegränsade anställningar i högskolan – om parterna anser att det finns behov för detta. Frågan är dock om det finns ett behov. Alla har sett hur lärosätena i stort sett systematiskt missbrukat möjligheten att anställa tidsbegränsat, och att karriärvägarna inom akademin är så osäkra och så beroende av annat än personlig duglighet att de riktigt karriärsmarta väljer bort akademin efter sin doktorsexamen.

Samtidigt är SULF ju ett professionsförbund, vilket betyder att vi måste se till vad som är bra för universitetslärarprofessionen. Vi kan inte, som andra fackförbund, bara hänvisa till att man kan gå direkt från utbildning till tillsvidareanställning. Skälet är naturligtvis att forskarutbildningen är en unik mix av hantverksutbildning och teoretisk utbildning.

Att lära sig forska är att lära sig att skapa – och återskapa, och omskapa – kunskap. I sin bästa form innebär det också att man lär sig leda andras kunskapande processer. Men doktoranden gör det under handledning ända fram till examen. Hon/han har inte ännu kunnat bevisa sig klara att självständigt, och utan handledare, producera och reproducera kunskap och leda andras kunskapande processer.

Därför behövs tidsbegränsade anställningar efter doktorsexamen. Därför driver SULF uppfattningen att Saco-S bör sluta kollektivavtal om att högskolan ska få möjlighet att tidsbegränsa meriteringsanställningar utöver vad LAS medger. Men naturligtvis ska ett nytt system råda bot på de dumheter som funnits i det gamla systemet – framför allt möjligheten för en arbetsgivare att stapla tidsbegränsade anställningar på varandra utan att ha en plan för den långsiktiga personalförsörjningen.

En förebild i detta sammanhang kan vara en svensk modell av det system som finns i USA, en modell som gör att den normala karriärvägen är en tidsbegränsad anställning som – om läraren uppfyller i förväg uppställda krav på vetenskaplig och pedagogisk skicklighet – efter några år övergår i en tillsvidareanställning. Handelshögskolan i Stockholm har redan ett sådant system.

För en fackföreningsmänniska går det emot grundstenen i vårt tänkande: tillsvidareanställningar måste vara grunden. Men från sektorns och yrkets perspektiv behövs tidsbegränsade anställningar utöver LAS. SULF fortsätter driva frågan för att göra universitetslärarkarriären sådan att svensk forskning och högre utbildning kan hålla verkligt hög klass.

Från Education Internationals kongress: en manifestation för utbildning för alla

2011-07-27T10:34:00.003+02:00

Kongressen är slut. De sista två dagarna blev intensiva, men trots detta hann kongressen inte gå igenom alla resolutioner (motsvarande motioner) som fanns på dagordningen. Nu fick styrelsen i uppdrag att hantera frågorna. Inte en ok lösning. Styrelsen borde varit kortare i sina inlägg och talartiden begränsats redan under måndagen. Nu blev det som det blev och man får väl lära till nästa gång om fyra år, då för övrigt kongressen kommer äga rum i Nordamerika, sannolikt i Kanada.

På näthinnan kommer trots allt sitta 1500 delegater från alla världens hörn i en och samma sal som enats kring en riktning som kan sammanfattas: utbildning för alla på lika villkor. Det är en manifestation som inte ska underskattas.

Tack och hej från Kapstaden!

Från Education Internationals kongress: kloka beslut och fundering om demokrati

2011-07-23T23:49:00.004+02:00

Kongressen startade på riktigt igår fredag, med invigning och tal av Sydafrikas vice president, ministrar för utbildning m fl och med många kloka ord om utbildning, inte minst om betydelsen för att lyfta utvecklingsländer. Under behandlingen av verksamhetsrapporten fick kongressen ta del av rapporter från delegater från länder där möjligheterna att bedriva facklig verksamhet är mycket kringskurna. Det blev tydligare än någonsin att facklig solidaritet inte stannar vid nationalstatens gränser.

Under lördagen har kongressen antagit ett policydokument kring utbildning. Dokumentet formulerar en syn på utbildning som ligger väl i linje med SULFs. Utbildning är en rättighet, ett samhällsuppdrag och inte något son köps på en marknad. Även andra skrivningar med direkt koppling till högre utbildning och forskning är, med något undantag, mycket bra. Skrivningen nedan om akademisk frihet skulle t ex mycket väl kunna återfinnas i något SULF-dokument.

"A key element of academic freedom is the right of academic staff and researchers to be directly represented on all key decision- making bodies within universities and colleges that should be founded on the principle of collegiality. This principle includes guarantees of individual staff rights such as the freedom to determine teaching style, research priorities and the right to intellectual property."

Väl medveten om den komplicerade och komplexa process det innebär att ena en kongress av detta format, borde det ändå ur demokratisk synvinkel varit möjligt att lägga förslag till ändringar i dokumentet, så som det är för andra frågor som kongressen behandlar.

Under lördagen har också valen av styrelse inletts. Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén valdes. Vid detta val behövdes ingen sluten votering, men vid förra kongressen i Berlin 2007, där undertecknad också var delegat, fick Eva-Lis vid omröstningen flest röster av samtliga valda. Detta var ingen tillfällighet, Lärarförbundets engagemang i internationella frågor och i Education International är värt en mycket stor respekt.

Från Education internationals kongress i Kapstaden - anledning till oro över utvecklingen inom högre utbildning

2011-07-21T15:38:00.005+02:00

Är på plats i Kapstaden i Sydafrika för att representera SULF vid kongressen för Education international, världsorganisation för lärarfackliga organisationer, från förskola till universitet. Organisationen samlar 400 organisationer med totalt 30 miljoner medlemmar i 170 länder och håller kongress vart fjärde år. Omkring 1500 delegater (!) ska under fem dagar diskutera utbildningspolitik och förutsättningar och villkor för världens lärare. En på många sätt viktig kongress. Tillsammans kan världens lärarfackliga organisationer göra skillnad också på den internationella nivån.

Kongressen startar egentligen imorgon fredag den 22 juli, men har redan tjuvstartat sedan ett par dagar med förmöten inom olika tematiska områden. Igår högre utbildning, idag jämställdhet.

Den bild, den riktning, som tecknas av utvecklingen för högre utbildning i världen ger anledning till oro. Högre utbildning håller på många håll på att utvecklas från ett samhällsuppdrag till något som köps på en (internationell) marknad. Med finanskrisen som ursäkt har denna utveckling förstärkts när det skurits i offentliga anslag för högre utbildning, och studieavgifter höjts eller införts. Kongressen har att ta ställning till kloka förslag som reagerar på denna utveckling.

Allt för nu. Återkommer några gånger under de kommande dagarna.

Tankar efter Almedalen

2011-07-06T16:04:00.002+02:00

Så är man hemma igen efter två dagar och en förmiddag i Visby och Almedalen, dagar fulla av intressanta seminarier, mingel och möten. Även detta år slår almedalsveckan sina tidigare rekord, med över 1500 aktiviteter är det inte alla gånger lätt att prioritera mellan aktiviteterna. Även med begränsning till forskning och högre utbildning är utbudet stort.

Måndagen började för egen del med en s k akademisk kvart. Joakim Kalantari och Laura Enflo från Sveriges doktorandförening talade om den otrygga försörjning genom stipendier och utbildningsbidrag som fortfarande är vardagen för så många som var fjärde doktorand. Flera lärosäten har tagit beslut i rätt riktning, men problemen finns kvar och t o m växer på andra håll. Regeringen skulle kunna ändra på detta genom att förbjuda stipendier och utbildningsbidrag som försörjning inom forskarutbildningen, men väljer att förhålla sig passiv.

Dagen fortsatte med seminarium arrangerat av TCO om karriären för disputerade. Behovet av "arbetslivsanknytning" var temat. Flera paneldeltagare poängterade, helt riktigt, att forskarutbildningen i sig ger generella kompetenser som är mycket värdefulla även för arbetsmarknaden utanför akademin.

Under tisdagen hölls ett av SULF:s egna seminarier, "27 bokstäver för kvalitet i högre utbildning: forskningsanknytningsresurs", om behovet av en forskningsanknuten grundutbildning. Paneldeltagarna tyckte i och för sig att forskningsanknytningen är viktig, men tyvärr var varken SUHF-ordförande Pam Fredman eller statssekreterare Peter Honeth (FP) beredda att dra den naturliga slutsatsen att universitetslärare också ska vara aktiva forskare. SULF har här en viktig uppgift.

Sist men inte minst för egen del seminariet kring "Kokbok för en jämställd akademi", en skrift av Anna Gatti vid SULF, som tagits fram med finansiering från delegationen för jämställdhet i högskolan. Efter presentation av skriften följde ett intressant och belysande samtal kring varför akademin fortfarande har så långt kvar på detta område.

30 juni - En rötmånadshistoria?

2011-06-30T09:36:00.001+02:00

Man kunde tro att det är en rötmånadshistoria, men enligt Dagens eko föreslår Svenskt näringsliv på fullt allvar sänkt studiestöd för studenter som läser humaniora eftersom det inte lönar sig. Det är i och för sig riktigt, men varför lönar det sig inte – varför är det svårare för humanister att få jobb? Skälen är tre (utan inbördes rangordning):

- Lärosätena är dåliga på att tala om för studenterna vad de kan och hur de skulle kunna presentera sig på arbetsmarknaden.
- Lärosätena är dåliga på att tala om för arbetsmarknaden vad humanisterna (och en del andra studenter också, för den delen) kan och hur de kan bidra på en arbetsplats.
- Svenska arbetsgivare är dåliga på att tänka i nya banor.

Ja, Sverige behöver fler ingenjörer (ta bort studieavgifterna för tredjelandsstudenter!). Men starka växande områden är musikindustrin, upplevelseindustrin, turistnäringen och tjänstesektorn. För fortsatt utveckling behövs fler humanister med skarpt vetenskapligt tänkande, inte färre.

15 juni – Lämplighetstest för utbildningsministrar?

2011-06-15T09:00:00.000+02:00

Igår presenterade Jan Björklund två utredningar som han tror ska stärka läraryrket. I det ena fallet, när det gäller fler lektorer i ungdomsskolan, är utredningen välkommen. Hindren för att bli lektor är alldeles för stora. Hoppas att utredaren inser att det kommer att bli en kostsam reform, för många av hindren är direkt ekonomiska.

När det gäller den andra utredningen, nämligen lämplighetstester för blivande lärare, är det dock mer tveksamt huruvida det kommer att stärka läraryrket. För det första innebär det att blivande lärare återigen behandlas annorlunda än andra studenter. Dessutom sänker det lärarutbildningens status eftersom denna utbildning till skillnad från alla andra utbildningar inte bedöms kompetent att för det första utbilda och genom utbildning förändra och för det andra underkänna de studenter som inte klarar kraven. Varför skiljer sig lärarutbildningen från andra i det sammanhanget? Är det rimligt?

Kanske skulle det vara rimligare med en lämplighetstest för utbildningsministrar. Ett grundkrav vore kunskap om hela utbildningssystemet och inte bara om delar av det. Ett annat vore att ministerns ideologi inte spretade. För det spretar när man centralstyr ungdomsskolan och dess lärare, men samtidigt släpper högskolesektorn fri att fatta beslut om anställningsordningar som allvarligt hotar kvaliteten på samtliga högskoleutbildningar.

31 maj 2011 - Hemma på min gata i stan-argument

2011-05-31T17:14:00.002+02:00

Som forskare har de flesta av oss en ryggmärgsreaktion mot det som med hänvisning till Stina i Saltkråkan kallas för hemma på min gata i stan-argument. Ett annat, kanske mer vetenskapligt sätt att tala om företeelsen är att kalla den anekdotisk evidens. Begreppet täcker bevis eller argument som är baserade på engångsiakttagelser eller subjektiva, icke vetenskapligt prövade upplevelser. Jag brukar då och då konstatera att även den mest välmeriterade forskare som håller strikt på den vetenskapliga stringensen i sitt yrke ändå vid kaffebordet kan anta att den här sortens argument och bevis faktiskt är underbyggda resonemang, i dagligt tal kallade sanningar.

När det gäller autonomireformens genomförande på landets lärosäten har jag själv funnit skäl att grunna över vilka slutsatser man kan dra av den flora av anekdotisk evidens, eller ”hemma på mitt lärosäte”-berättelser, eller kanske ännu värre ”högskoleverket/departementet/SUHF har sagt”-argument och -bevis som just nu sprids över landet. Jag grunnar inte över sanningshalten: jag tror att det som de flesta uppgiftslämnare berättar faktiskt har sagts. Det jag grunnar över är vad alla dessa berättelser om konstiga, illa underbyggda argument och resonemang säger om våra lärosäten och deras kunskap som organisationer. Det som berättas handlar om representanter för lärosätesledningar/-förvaltningar som säger saker som att:

”Högskoleverket vill inte att vi har fakultetsnämnder.”

”Högskoledirektörens arbetsuppgifter är ändrade i högskoleförordningen.”

”SUHF har sagt att vi inte får ha kvar befordran till professor” (alt. ”Alla universitet har tagit bort rätten till prövning.”)

”Arbetsgivarverket säger att lärosätet inte själv kan bestämma att postdoktorer är lärare.”

”Alla universitet har skapat linjeorganisationer.”

Vad säger dessa påståenden? Att kunskapen på sina håll är låg? Eller att man använder fula debattknep? Eller att man bygger de organisationsförändringar man tror sig tvingade (bara det är ju konstigt!) att genomföra på något annat än en genomtänkt idé om vad man vill åstadkomma?

Vi bidrar gärna!

2011-05-12T15:27:00.000+02:00

I en artikel på DN Debatt i går presenterade Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) en satsning på forskning om hur kvaliteten i det svenska utbildningsväsendet ska kunna höjas. Det är ett bra och lovvärt initiativ, och vi i SULF bidrar mer än gärna till det arbetet. För det är ju faktiskt i stor utsträckning förbundets medlemmar som ska åstadkomma den efterfrågade kvalitetshöjningen, när det gäller den högre utbildningen. Och vi vet redan nu vad som behövs. De senaste decenniernas resursurholkning måste brytas genom en betydande ekonomisk satsning på grundutbildningen, som gör att studenterna får mer lärarledd tid och att denna tid håller hög kvalitet, genom att lärarna ges möjlighet till för- och efterarbete. Dessutom måste forskningsfinansieringssystemet reformeras så att de lärare som är aktiva i grundutbildningen ges möjlighet att vara vetenskapligt aktiva och därmed kunna erbjuda studenterna en utbildning som vilar på aktuell, vetenskaplig grund. Vi har fler förslag på vad som skulle kunna göras, och vi utgår från att också vi får vara med i diskussionen om vad som behövs för ”att göra svensk utbildning bättre”.

Varför forskning?

2011-04-28T13:53:00.004+02:00

I går, den 27 april, lanserade vi SULF:s forskningspolitiska program: Forskningens villkor. Programmet behandlar en rad olika aspekter på forskning, och presenterar också förslag på konkreta åtgärder som skulle kunna stärka och utveckla svensk forskning och göra forskarkarriären mer attraktiv.
Men programmet innehåller också något annat och mer, som sällan finns med i dokument av detta slag. Det handlar om en grundläggande diskussion om vad forskning egentligen är och vilken betydelse en bred och fri forskning har för ett samhälle. Och då handlar det om så mycket mer än att forskningen ska lösa dagsaktuella samhällsproblem eller gynna ekonomisk tillväxt. Det fria kunskapssökandet, som tillåts ske oberoende av politiska, ekonomiska, religiösa och moraliska intressen, utgör i sig ett viktigt inslag i ett demokratiskt samhälle. För ytterst handlar forskning om människans ständiga strävan att förstå sig själv och sin omvärld, och övertygelsen om att detta kunskapssökande kan göra oss till klokare människor och världen till en något bättre värld.
När universitetslärare skriver forskningspolitiska program märks forskningsbakgrunden och den akademiska fostran – innan vi gör något annat går vi till grunden med frågeställningen. Läs programmet, det sätter universitetens verksamhet i ett nytt ljus!

21 april - Lönebildningsperspektiv på befordran till professor

2011-04-21T11:10:00.004+02:00

I senaste numret av Universitetsläraren skriver Henrietta Huzell om varför prövning för befordran bör vara en rättighet och inte en möjlighet. Hon har många goda argument. Jag skulle vilja komplettera med ett perspektiv som handlar om hur frågan om befordran ser ut när man ser den i lönebildningstermer – inte minst eftersom ett argument mot att prövningen ska vara en rättighet är att lärosätena inte har råd att betala professorslöner till alla som har kompetensen.

I gällande löneavtal, RALS-T, anges följande grundläggande lönesättningsprincip i § 5: "En arbetstagares lön ska bestämmas utifrån sakliga grunder såsom ansvar, arbetsuppgifternas svårighetsgrad och övriga krav som är förenade med arbetsuppgifterna, samt arbetstagarens skicklighet och resultat i förhållande till verksamhetsmålen."

I de fall man har rätt till prövning för professorskompetens brukar den nyblivna professorn följdriktigt få en löneökning, vilket torde uppfylla avtalet väl. Men hur blir det i de fall då det inte finns en rättighet till prövning, och arbetsgivaren nekar en anställd sådan prövning? Inte är det möjligt att kompetensen hos denna lektor därigenom inte kan anses utvecklad? Rimligen är hon eller han lika kompetent som om prövning skulle beviljas. Och om denna kompetens föreligger ska personen ha lön efter sin kompetens oavsett titel. Det är i alla fall vad avtalet säger. Att rätt till prövning skulle innebära för stora lönekostnader är således inte ett hållbart argument.

En annan aspekt är den rena rättvisefrågan. Det är tveksamt om idén att arbetsgivaren ska ge bara vissa utvalda möjlighet att prövas för professorskompetens över huvud taget är förenlig med § 5: "Varje medarbetare ska informeras om på vilka grunder lönen sätts och vad han eller hon kan göra för att påverka sin lön."

Det vill säga: man ska kunna påverka sin lön. Och om man kompetensutvecklat sig måste arbetsgivaren rimligen erkänna detta. Varför då inte ge den befordran man meriterat sig för?

Några lärosäten – till exempel Stockholms universitet – har föredömligt uppträtt som moderna arbetsgivare och skrivit in i sina anställningsordningar att det är en rättighet att prövas för befordran till professor. Andra bör följa efter.

Samma misstag 20 år senare, nu i raketfart

2011-04-19T08:32:00.001+02:00

Runt om i landet pågår arbetet med att implementera autonomireformen. På varje lärosäte fattas nya beslut om organisationen och om anställningsordning. Och bråttom är det: några har redan fattat beslut om omfattande ändringar, andra planerar att göra det före sommaren. Processen präglas snarare av viljan att tänka nytt än av eftertänksamhet. Även på de lärosäten som i sina remissvar på Autonomiutredningen svarade att de inte såg något skäl att göra om organisationen planeras förändringar. Naturligtvis kan det tänkas ha funnits ett uppdämt behov av att göra förändringar. Men många av de förändringar som görs när det gäller organisationen hade man kunnat genomföra utan autonomireformen.

Den förändringsvind som nu sveper över högskolan kommer att för alltid förändra vissa saker. Och kanske är det bra. Men spåren förskräcker. Även om man kan ha många synpunkter på slutsatserna i Maciej Zarembas artikelserie i DN är det svårt att inte se likheter mellan de förändringar som svensk skola genomgick i samband med kommunaliseringen och det som nu sker i högskolan.

Jag har i olika sammanhang påpekat att det finns en avsevärd diskrepans mellan utbildningsministerns återreglering av ungdomsskolan och avregleringen av högskolan. Nu är ju reformen genomförd, men lite eftertanke kanske ändå är på sin plats?

Vart tog vetenskapen vägen?

2011-04-06T13:41:00.009+02:00

Idag kom ett pressmeddelande från Riksbanken: nya sedlar och mynt är på gång. Sedlarna får helt nya motiv. Fem av sedlarna kommer att prydas av kulturpersonligheter, Astrid Lindgren, Evert Taube, Ingmar Bergman, Greta Garbo och Birgit Nilsson. 1000-lappen kommer att prydas av Dag Hammarskjöld, FN:s generalsekreterare under 50-talet och början av 60-talet. På baksidorna kommer finnas natur- och miljömotiv.

Men vart tog personligheterna och upptäckterna inom vetenskap och teknik vägen? Idag finns såväl Carl von Linné (framsidan av hundralappen) som Christopher Polhem (baksidan av 500-lappen) representerade. Sverige har en stark historia av vetenskapliga upptäckter och tekniska innovationer. Detta borde synas på våra sedlar också framöver.

Anna Ekström lämnar Saco

2011-03-31T14:02:00.001+02:00

Anna Ekström har i dag förordnats som generaldirektör för Skolverket. Hon kommer att tillträda sin nya tjänst den 23 maj, då hon också lämnar ordförandeposten i Saco. SULF vill gratulera Anna Ekström till det nya uppdraget, Skolverket till en utmärkt generaldirektör och för Saco:s del beklaga förlusten av en stark och drivande ordförande. Se presskonferens via regeringens webbplats.

Tre meningar

2011-03-31T12:58:00.002+02:00

I höstas skrev jag i Universitetsläraren nr 16 en ledare om alliansens regeringsförklaring. Fyra meningar i det 27-sidiga dokumentet handlade om forskning och högre utbildning. Det var allt. I dag skriver socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt och partiets nye ekonomisk-politiske talesperson Tommy Waidelich på DN Debatt om socialdemokraternas framtida ekonomiska politik. Hur ser då den nyvalda partiledningens ”regeringsförklaring” ut? Ja, när det gäller området högre utbildning och forskning, statens största enskilda utgiftspost, är budskapet precis lika kortfattat och löftena precis lika svepande som hos de politiska motståndarna. ”Det krävs investeringar i forskning och utbildning som ökar förädlingsvärdet inom de växande tjänstebranscherna”. ”Kvaliteten inom hela utbildningssystemet behöver stå i fokus”. ”Antalet unga som skaffar sig eftergymnasial utbildning - från högskola till KY-utbildningar - måste öka”. Framtiden får utvisa om socialdemokraterna under sin nyvalde ledare kommer vara beredda att betala för att de vaga målformuleringarna ska bli verklighet.

17 mars – Forskarna är oense

2011-03-17T17:50:00.001+01:00

I dagens DN skriver Jenny Jewert om forskarnas roll i debatten med anledning av att SLU-forskare kommer till olika slutsatser om hur den svenska vargstammen bäst ska bevaras stark och frisk. En av hennes poänger är att naturvetenskapliga forskares resultat inte alltid landar ”i en politiskt fungerande kontext” och att de därför inte får någon effekt. Naturligtvis har hon rätt. Det är ganska självklart att ett forskningsresultat inte rakt av kan vara grund för ett politiskt beslut eftersom ett sådant också måste ta in andra aspekter. Och forskare av alla slag måste ge sig in i debatten, det är deras uppgift, men de måste också inse att den politiska debatten inte är detsamma som den vetenskapliga diskussionen. Om detta finns det sannolikt stor samsyn mellan oss som tycker att forskningen bör föras ut i samhället.

En mer intressant fråga gäller själva grundförutsättningen för att forskningen ska göra nytta – nämligen just att forskare är oense. Det betyder nämligen att man angriper ett problem från olika håll och/eller med olika metoder, eller ännu bättre; att ett gammalt tänkesätt utmanas och att vetenskapen är på väg att göra nya insikter.

Det blir svårt att använda forskningsresultaten i den politiska debatten om inte forskarna förklarar varför de är oeniga så att både allmänhet och politiker förstår. Men ännu bättre vore om alla högskoleutbildningar faktiskt var tillräckligt vetenskaplig för att studenterna ska förstå hur vetenskapen fungerar. Då skulle varje examinerad student förstå hur man kan vetenskapliga rön i sitt arbete och därmed skulle forskningen skulle göra stor samhällsnytta i alla sektorer.

15 mars – EU 2020

2011-03-15T16:31:00.000+01:00

Idag ordnade utbildningsdepartementet samrådsmöte med anledning av EU 2020 – målsättningarna som ska skapa smart och hållbar tillväxt i Europa. För högskolesektorn gäller att 40 procent av alla som är 30-34 år 2020 ska ha genomgått en minst tvåårig eftergymnasial utbildning, samt att minst 3 procent av BNP ska gå till forskning och utveckling. Det är svårt att invända mot dessa övergripande mål, som ju om man ser till nuvarande läge i Sverige är ganska modesta. Dock: målen är ganska poänglösa om de bara blir siffror. De måste fyllas med kvalitet.

Tyvärr vet vi att kvaliteten i svensk högre utbildning är hotad, inte minst genom resursurholkningen och den bristande forskningsanknytningen. Samtidigt vet vi att antalet 20-åringar 2016 är 30 procent lägre än antalet 20-åringar 2010. Om vi kunde lägga lika mycket pengar på högre utbildning trots att det blir färre studenter skulle det äntligen finnas resurser till mer än 4-5 timmar/student/vecka.

Dessutom: om man kan styra en liten del av den statliga forskningsbudgeten till att utgöra en reell och rejäl forskningsanknytningsresurs skulle vi kunna utbilda studenter som i ännu högre grad än idag kan gå ut och bidra till samhällets hållbara tillväxt. I sanning ett smart drag.

Förbud mot kollektivavtal

2011-03-11T14:45:00.001+01:00

I går röstade den republikanska majoriteten i Wisconsins delstatssenat igenom en lag som berövar flertalet av de offentliganställda rätten att förhandla om och teckna kollektivavtal. Motivet är att lagen är nödvändig för att delstaten ska kunna få ordning på de stora budgetunderskotten. Att man på detta sätt beslutar att inskränka förhandlingsrätten och slå undan benen på de redan svaga fackliga organisationerna är djupt oroande och oacceptabelt, inte minst för att det riskerar att drabba de allra svagaste på arbetsmarknaden. Risken finns också att liknande lagar nu kommer föreslås på andra håll i USA. SULF tar bestämt avstånd från alla inskränkningar av de fackliga organisationernas rätt att teckna kollektivavtal.

Att utbilda lärare

2011-02-25T11:51:00.000+01:00

Den 1 mars är sista dag för att komma in med förnyade ansökningar för de lärosäten som inte beviljades examenstillstånd för lärarutbildningar. Motiveringarna bakom HSV:s avslag varierade (se Universitetsläraren 2011/1), och kanske är det möjligt för dem som fick avslag på grund av bristande underlag och otydliga styrdokument att nu få sin ansökan beviljad. Värre är det för dem där avslaget handlade om att lärarresursen inte ansågs vara tillfredsställande. En förutsättning för att skickliga lärare ska kunna utbildas är nämligen att det finns skickliga lärarutbildare. Därför är det viktigt att alla universitetslärare som på olika sätt är engagerade i lärarutbildningen - och de är många - ges förutsättningar att göra sitt jobb på allra bästa sätt. Och det kräver bland annat att de ges reella möjligheter att vara vetenskapligt aktiva och följa kunskapsutveckling inom det egna området, men också att pedagogisk utbildning och utveckling uppmuntras och premieras. Så några lärosäten har ett stort arbete framför sig, och det vore bra om det leder inte bara till förbättringar för landets lärarutbildare utan för alla universitetslärare.

Instrumentell syn på forskning och utbildning

2011-02-22T16:20:00.003+01:00

Bland de tråkigaste inslagen i forsknings- och utbildningsdebatten är när inläggen förespråkar en rent instrumentell syn på verksamhetens roll i samhället. Det kan vara fråga om att se utbildningen som en sorteringsmaskin där studenterna ska in i ena ändan och ut i den andra med en uppsättning kunskaper och kompetenser perfekt avpassade för ett visst yrke hos en viss arbetsgivare. Häromåret i Almedalen hävdade till exempel en paneldeltagare vars namn jag gudskelov glömt att högskoleutbildningarna borde innehålla mer träning i att använda Excel, för det behövs i arbetslivet. Andra gånger hör man företrädare för den traditionella tillverkningsindustrin (dock inte alla sådana, gudskelov) kräva att all forskning ska vara samhällsnyttig i meningen möjlig att på kort sikt omsätta i patent och nya saker för företagen att tillverka.

Under de senaste dagarna har Almega och Svenskt näringsliv givit uttryck för en sådan instrumentell syn på utbildning och forskning. Jag skulle naturligtvis kunna skriva genmälen själv. Men jag tänker idag nöja mig med att länka till andra som skrivit klokt i sammanhanget: Beatrice Högå och Elisabeth Gehrke från SFS talar för bättre utbildning och den anonyma men intressanta bloggen Akademisk frihet tar sig an forskningens roll i samhället. Läs dem!

Lita på forskarna!

2011-02-11T10:48:00.001+01:00

I gårdagens SvD uppmärksammades på en helsida det faktum att Riksrevisionen riktat stark kritik mot att en stor mängd oförbrukade forskningsmedel - 12,8 miljarder - ligger på hög på lärosätena (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/128-miljarder-till-forskning-oanvanda_5929483.svd). Ett av skälen som tas upp i artikeln för att det ser ut så här är att en liten grupp forskare har fått så stora externa forskningsanslag att de helt enkelt inte hinner förbruka dem under den stipulerade tiden. Ett annat skäl är att forskningsmedel sparas som en buffert i händelse av att anslagen skulle minska i framtiden. Mats Benner, för övrigt ledamot av SULF:s förbundsstyrelse, menar i artikeln att det handlar om ett systemfel, som hänger ihop med de osäkra anställnings- och löneförhållandena för forskare både på högre och lägre nivåer. Jag menar att detta systemfel enkelt kan åtgärdas genom att låta en större andel av de statliga forskningsmedlen gå direkt till lärosätena, och därmed komma betydligt fler forskare - också kvinnor - till del. Då skulle lärosätena kunna anställa fler tillsvidare, och därmed komma till rätta med en annan av orsakerna, som Riksrevisionen pekar på i sin rapport, nämligen att det i dag tar tid att anställa forskare och doktorander på de beviljade forskningsprojekten. Det är dags nu att staten börjar lita på lärosätena och på att forskarna själva faktiskt har både kompetens och intresse av att utnyttja de statliga forskningsmedlen på bästa sätt!

Att vinna framtiden

2011-01-26T13:53:00.002+01:00

En av de stora nyheterna i dag, runt om i världen, är Barack Obamas traditionella ”State of the union-tal”, som han höll för den amerikanska kongressen. Till skillnad från tidigare lyfte han denna gång fram betydelsen av satsningar på forskning och utbildning för att få USA att ”vinna framtiden” och återta positionen som världens ledande ekonomiska stormakt. ”Maintaining our leadership in research and technology is crucial to America's success. But if we want to win the future - if we want innovation to produce jobs in America and not overseas - then we also have to win the race to educate our kids.”

Retoriken känns igen från svenskt politiskt håll, inklusive talet om att bli ”världsledande. Det är genom en bättre utbildning liksom genom än större satsningar på forskning som svensk ekonomi ska fås att blomstra. Det som däremot inte sägs, men som också krävs, är att det fundamentala sambandet mellan utbildning och forskning på allvar uppmärksammas. För det är bara genom att erbjuda dagens och morgondagens studenter en högre utbildning som vilar på vetenskaplig grund, och med lärare som själva har möjlighet att vara vetenskapligt aktiva, som nya generationer forskare kan utbildas.

20 januari – Det som måste åtgärdas

2011-01-20T13:52:00.003+01:00

Vid Vetenskapsrådets, FAS:s, Formas:s och Vinnovas tioårsjubileumskonferens i tisdags menade flera talare att det som mest felas i sektorn är en vettig karriärväg för unga forskare. Det har SULF påpekat länge, inte minst i olika debattartiklar men också i motioner till Sacokongressen och i våra kontakter med sektorspolitiker – inklusive ansvariga ministrar – och andra aktörer. Sedan åtminstone några år talar SUHF:s ordförande Pam Fredman också varmt om frågan, och konferensen antyder att sektorn allmänt tycks ha fattat. Men samtidigt undrar jag om så verkligen är fallet.

Många använder nämligen begreppet ”tenure track”, vilket är engelska och betyder ”på väg mot en tillsvidareanställning”. Jag kan för det första inte riktigt förstå varför tillsvidareanställningar blir mer smakliga för arbetsgivaren om man kallar dem för ”tenure”. För det andra, och det här är viktigare: vad är nytt med sådana anställningar?

Sedan mer än tio är har lärosätena haft möjlighet att anställa biträdande lektorer. Anställningen var, när den infördes, tänkt att ge relativt nydisputerade doktorer chansen att meritera sig vetenskapligt men också när det gäller andra arbetsuppgifter (undervisning och administration) för att efter fullgjord meritering kunna befordras till tillsvidareanställning som lektor.

Anställningsformen biträdande lektor har inte använts i särskilt stor utsträckning. I stället tycks man på lärosätena ha föredragit att antingen tidsbegränsa anställningen i enlighet med tidigare LAS-regler eller – i bästa fall – ha utlyst forskarassistenttjänster. Summan av kardemumman är att lärosätena inte använde möjligheten till ”tenure track” trots att den fanns i högskoleförordningen. Sent ska syndarn vakna.

13 januari – Betyg som myndighetsutövning

2011-01-13T17:10:00.001+01:00

I går meddelades att en utredning föreslår att betyg i ungdomsskolan ska kunna omprövas eftersom betygssättning är att betrakta som myndighetsutövning. Att examination i högskolan är myndighetsutövning vet vi alla. Konstaterandet att betygssättning är myndighetsutövning sätter fingret på en viktig fråga, nämligen den om vilka lärare som ska ha rätt att genomföra denna myndighetsutövning. Rimligen bör inte vem som helst kunna sätta betyg, det borde krävas att man har vissa förutsättningar.

På vissa lärosäten har man därför regeln att examination bara får göras av disputerade tillsvidareanställda. Bra, kan man tycka – tills man inser att det i flera fall betyder att en ensam lärare har examinationsansvar för tusentals studenter på tiotals kurser. Vem tror att det arbetet kan genomföras väl?
Den andra ytterligheten är de lärosäten som saknar regler och där vissa institutioner uppdrar åt undervisande lärare examinera. Bra, för då kommer betygssättningen nära studenten. Men dåligt när man tänker på att en mycket stor andel av dessa lärare är tidsbegränsat anställda.

Naturligtvis är inte tidsbegränsat anställda lärares grundläggande förmåga till undervisning och betygssättning sämre än tillsvidareanställdas. Det vore korkat att tro. Men de har betydligt sämre förutsättningar att göra ett riktigt bra jobb: de har vanligtvis kort förberedelsetid och sällan möjlighet att ge samma kurs flera gånger (eller i alla fall ingen möjlighet att veta om det blir så), de har inte möjlighet att långsiktigt ingå i undervisningsplaneringen av kringliggande kurser, och de framför allt sällan möjlighet till kompetensutveckling.

Det faktum att examination är myndighetsutövning borde vara tillräckligt för att ge landets lärosäten skäl att tillsvidareanställa en större andel av lärarna.

10 januari - Men glömde de inte något?

2011-01-10T07:37:00.002+01:00

Den nya tekniken ger inte bara möjlighet till olika former av distansutbildningar och snabb kommunikation med andra, det finns också möjlighet att se TV-program man missat utan att man själv spelat in programmet. På UR Play kan man följa den utmärkta serien Samtid: Kunskapens krona som man verkligen inte kan beskylla för vare sig ytlighet eller snuttifiering. Jag rekommenderar till exempel avsnittet om Vetenskap och pseudovetenskap från 29 november. Där samtalar flera kloka personer om det sjunkande förtroendet för forskare och forskning och om vad forskare och andra kan göra för att återupprätta allmänhetens förtroende för vår verksamhet.

Men det finns en sak som inte problematiseras i samtalet, och det är definitionen av den ”allmänhet” vars förtroende för forskningen man mätt. Givet att minst hälften av varje årskull gymnasister har påbörjat en akademisk utbildning före 25 års ålder borde allmänheten rimligen bestå av ganska många personer som borde haft närkontakt med vetenskapen helt enkelt genom att de varit studenter på en utbildning som enligt Högskolelagen ska vila på vetenskaplig grund och bedrivas i nära samband med forskningen.

Ska man vara riktigt drastisk kan man säga att det vikande förtroendet för forskningen kanske inte har med själva forskningen att göra utan med utbildningen: vi lyckas inte ge studenterna förtroende för forskningen. Det är ett kapitalt misslyckande! Var och en kan väl sedan själva fundera varför det är så.

Men dessutom tycker jag att det känns märkligt att höra kloka personer – varav flera professorer! – i framför allt det första samtalet diskutera frågorna utan att någonsin nämna studenterna och den akademiska utbildningen. Hur kunde de glömma den?

Plånboken ska inte avgöra vem som får studera

2011-01-03T10:46:00.007+01:00

Igår söndag skrev förre utrikesministern Jan Eliasson (S) på DN:s debattsida om värdet av avgiftsfrihet även för studenter från länder utanför EU och EES-området. Idag bemöter samma tidnings ledarsida honom och argumenterar för att avgifter införs. Argumentationen är som så ofta i denna fråga svag, och handlar snarast om att vi bör leka följa John. Andra länder inför, och då bör självfallet Sverige följa efter. Att avgifterna i förlängningen kan få betydande samhällsekonomiska konsekvenser sägs det inget om.

För vad DN:s ledarsida inte skriver är hur erfarenheterna ser ut i andra länder där avgifter har införts. I Danmark så minskade antalet utländska studenter mycket kraftigt när avgifter infördes.

Totalt finns i landet ca 13000 studenter som omfattas av förslaget. Huvuddelen, ungefär 70 %, kommer från Asien och ungefär hälften finns inom teknik och naturvetenskap. Inom delar av dessa områden kommer avgifterna att få mycket stora konsekvenser. Inte minst handlar det då om utbildningar inom Informations- och kommunikationsteknologi, utbildningar till vilka det under senare år varit mycket svårt att rekrytera inhemska studenter. Med ett minskat antal studenter kan hela utbildningar i förlängningen hotas.

DN talar för att ett utvecklat stipendiesystem skulle kunna förhindra de negativa konsekvenserna av avgifterna. Men även med ett mycket kraftigt utbyggt stipendiesystem kommer den värsta konsekvensen kvarstå: den som inte kan betala får inte studera. Principen att plånboken avgör vem som får studera borde fått stanna på historiens soptipp.

20 december - Så rätt du tänkt, men det blev fel del II

2010-12-20T15:45:00.000+01:00

Jan Björklunds förslag att skapa arbetsro åt forskarna genom färre ansökningar är rätt tänkt: processen kring alla forskningsansökningar är rent kontraproduktiv och medför allt för stora transfereringskostnader. Men att ge färre forskare större resurser är inte det som kommer att skapa bättre förutsättningar för grundforskningen.

”Vi måste våga satsa på spets” är rubriken på artikeln. Intressant nog är det bara tre dagar sedan en artikel på samma debattsida visade att excellenssatsningar inte lett till bättre forskning och fler publiceringar. Jan Björklund borde av den artikeln ha dragit slutsatsen att man måste ompröva själva grunden för forskningsfinansieringen – det räcker inte att byta ordet ”excellens” mot ”spets”.

Efter regeringens lovvärda satsning i förra forskningspropositionen bedrivs ca en procent av världens forskning i Sverige. Om vi fortsatt bara satsar på de miljöer som leds av en handfull kända manliga seniorer kommer vi ganska snart att ha förlorat möjligheten att effektivt följa och tillgodogöra oss den forskning som sker inom andra ämnesområden än dessa. Som Wold, Jordansson och Sandström påpekade kommer det inte ens att leda till fler publiceringar.

Som kunskapsnation måste vår ambition vara större än att vi ska ha några kända universitet och några forskare i världsklass. Vår ambition måste vara att ha forskning av en sådan bredd och sådan klass att vi kan använda och vidareutveckla den forskning som produceras i andra delar av världen. Med mindre ska inte ett rikt land som Sverige låta sig nöjas

Så rätt du tänkt, fast det blev fel del I

2010-12-20T15:43:00.001+01:00

I fredags presenterade Jan Björklund sina åsikter om framtidens forskning på DN Debatt: färre ansökningar ska ges större anslag för att skapa arbetsro åt forskarna. Jag har många synpunkter på detta, men det jag först vill ta upp är det konstitutionella perspektivet. Det Björklund aviserar är nya anvisningar till forskningsråden i de regleringsbrev som just nu beslutas av regeringen inför myndigheternas verksamhet 2011.

Jag undrar med vilken rätt utbildningsministern kan ge forskningsråden dessa förändrade direktiv. Såvitt jag kan se fanns inte dessa nya principer för forskningsrådens fördelning av projektmedel med i 2008 års forskningsproposition som riksdagen tog ställning till inför perioden 2009-2012. En förändring av principerna som finns i propositionen borde riksdagens ledamöter få möjlighet att ta ställning till. Det skulle också ha inneburit att förslaget kunnat debatteras öppet inom sektorn.

Nu fanns ju debatten redan när propositionen lades: flera viktiga principer redovisades, men inte i sådan form att riksdagen fick ta ställning till dem - vilket faktiskt ledde till en KU-anmälan. Men det här fanns inte ens med bland det regeringen redovisade att man behövde göra. Det betyder att riksdagen inte tagit ställning till vare sig det som lades fram i propositionen eller till det man nu säger. Man kan tycka att det här är så viktigt att det faktiskt borde lagts fram i riksdagen - och debatterats.

Debatten behövs, för förslaget bygger på den riktiga analysen att forskarna behöver arbetsro och inte ägna tiden åt ansökningar, samt insikten att mer grundforskning behövs. Men tyvärr är Björklunds förslag kontraproduktivt, och kommer inte att öka Sveriges konkurrenskraft. Jag återkommer om detta. Idag nöjer jag mig med att undra om förfaringssättet verkligen kan ifrågasättas även om det är konstitutionellt korrekt.

Intensiva och inspirerande dagar

2010-11-24T23:34:00.003+01:00

Så var två intensiva men inspirerande dagar av förbundskongress över. Dag 1 med tal av Saco:s ordförande Anna Ekström och den ansvariga ministern Jan Björklund (FP), men inte minst också med mer eller mindre långa utskottsförhandlingar. Dag 2 med mycket tidigare morgon än planerat (med förbundsstyrelsemöte som annars var planerat till kvällen dag 1), plenumförhandlingar, besök av universitetskansler Lars Haikola, och plenumförhandlingar igen som avslutades med val av ny styrelse (tackar för förtroendet!).

Många viktiga beslut är fattade, inte minst har ett forskningspolitiskt program fastställts och kongressen tagit ställning för att ändra kongressperioden från 2 år till 3 år, men detta först från 2012. Debatter och några voteringar som sig bör på en kongress, men i de allra flesta frågor en stor enighet och ett viktigt avstamp för den kommande tvåårsperioden!

20 oktober - Verksamhetens behov

2010-10-20T09:26:00.001+02:00

I lokala förhandlingar, men också ibland i övergripande sammanhang, säger arbetsgivaren att arbetet måste fördelas efter verksamhetens behov. Jaha. Som om man kunde tänka sig motsatsen, nämligen att arbetet fördelas efter något annat än verksamhetens behov.
”Verksamheten” i fråga är forskning och utbildning av hög kvalitet och med nära samband. Verksamhetens behov torde vara just att kunna uppfylla det senare, det vill säga att kvaliteten är hög och att det finns ett nära samband. Men här klickar det. För när arbetsgivarna säger att arbetstiden ska planeras enligt verksamhetens behov betyder det att arbetstiden ska planeras efter hur mycket fasta forskningsanslag verksamheten har.
Det är nu uttrycket verksamhetens behov blir verkligt intressant. För i någon mån är det naturligtvis så att det fasta forskningsanslaget från regeringen är ett uttryck för hur regeringen vill styra verksamheten, det vill säga vilka behov regeringen tycker att verksamheten har. Och att döma av resursfördelningen gör regeringen bedömningen att balansen i verksamheten kan se olika ut på olika lärosäten, vilket naturligtvis kan vara korrekt. Men kan man tänka sig att verksamheten att bedriva forskning och utbildning på vetenskaplig grund och i nära samband INTE innebär att det finns behov av att lärarna är vetenskapligt aktiva?

18 oktober – Skillnaden blir allt större.

2010-10-18T15:46:00.001+02:00

1 januari 2011 träder en ny högskoleförordning i kraft. Där är rätten till prövning för befordran borttagen. Det betyder att det inte längre är den enskilde universitetslärarens utbildning och vetenskapliga och pedagogiska kompetens som ska avgöra om hon/han kan befordras till lektor eller professor. I stället ska lärosätets behov av kompetens avgöra huruvida man tillåter prövning för befordran. Det betyder i klartext att arbetsgivaren kan anse att anställda som utvecklats har för mycket kompetens, en intressant ståndpunkt i sig. Men i och med autonomin så ska lärosätena ha denna frihet att själva bestämma nivån på den önskade lärarkompetensen.

Idag, drygt två månader innan den nya förordningen börjar gälla, har Jan Björklund presenterat lärarlegitimationsreformen. Reformen innebär inte bara vissa kvalitetskrav för anställning av lärare, utan också att den som har licentiatexamen och fyra års erfarenhet ska ha rätt att prövas för befordran.

Medan kraven alltså hårdnar när det gäller lärarkompetens i ungdomsskolan ska högskolan ha rätt att anse att de anställda är överkvalificerade och inte behöver befordran. Dessutom: ungdomsskolans lärare ska ha lärarexamen och legitimation för att få sätta betyg. Men alla krav på anställning av lärare i högskolan försvinner 1 januari. Regeringens politik i synen på lärarnas roll när det gäller utbildningens kvalitet uppvisar tydliga brister på logik.

8 oktober - Seriösa kvalitetsmätningar?

2010-10-08T16:48:00.002+02:00

Att SULF varit starkt kritiska mot det kvalitetsutvärderingssystem regeringen i våras lämnade över till riksdagen, och som sedan beslutades, är väl känt. Det är tveksamt huruvida det alls är vettigt att tilldela resurser efter kvalitet, särskilt som kvalitet inte är lätt att vare sig definiera eller mäta entydigt. Det är till och med svårt att på ett relevant sätt jämföra olika kurser och moment inom en och samma utbildning, och att jämföra en kandidatexamen i humaniora med en civilingenjörsexamen ter sig orimligt. Men nu sitter vi med det systemet och det är bara att hoppas på det bästa.

Därutöver annonserar Högskoleverket i senaste numret av Nyheter och debatt att de avser göra studentenkäter. Informationen från dessa enkäter ska användas till studentinformation. Vi är många som välkomnar bättre information till blivande studenter, men jag ser skäl att vara oroad över dessa studentenkäter. De ska nämligen utformas och genomföras av HSV:s informationsavdelning. Inget ont om avdelningen som sådan. Mycket av den information som kommer från HSV är proffsig och genomtänkt. Men i min värld är informationsavdelningen till för just detta: att utforma informationen. Kunskapen om hur man samlar in och utvärderar är väl inte deras specialitet? Fast kanske ser jag spöken i onödan, och är alltför mycket påverkad av mina år som b- och c-uppsatslärare tillsammans med kolleger som till skillnad från mig behärskar metoden. Kanske är det inte alls så svårt som jag tror? Eller?

Regering utan högskoleminister

2010-10-06T09:30:00.000+02:00

Så presenterades den nya regeringen och en regeringsförklaring levererades. På ministersidan försvann en högskole- och forskningsminister och istället överfördes frågorna till en utbildningsminister som därmed fick en större och bredare portfölj än någon utbildningsminister haft på länge. Att samma minister nu ska hantera inte bara förskola, grundskola och gymnasium, utan också forskning och högre utbildning, visar på att högskole- och forskningsfrågorna knappast varit i fokus när regeringen skulle sättas samman. För detta har sektorn anledning att känna oro.

Även vad gäller politikens innehåll finns mycket kvar att bevisa. En kvalitetssatsning på den högre utbildningen utlovas i regeringsförklaringen, utan att närmare specificeras. Den för sektorn nya ministern måste visa att detta är mer än ord, att det är en satsning på fler undervisningstimmar för landets studenter, och en satsning som också ger studenterna en forskningsanknuten grundutbildning.

18 augusti - Svartlistning?

2010-08-19T16:35:00.001+02:00

The American Association of University Professors (AAUP) upprättar sedan mer än sjuttio år listor över universitet som brustit när det gäller akademisk frihet och anställningsskydd. De klandrar ledningen – inklusive styrelsen – om förhållandena på någon del av lärosätet är otillfredsställande vad beträffar lärarnas rätt till trygghet och akademisk frihet. Det är inte svartlistning i meningen att AAUP:s medlemmar förväntas bojkotta lärosätena, utan en varning att medlemmen innan hon/han antar ett anställningserbjudande från något lärosäte på listan noggrant bör undersöka hur förhållandena ser ut på den aktuella institutionen. Listan omprövas genom röstning varje år vid AAUP:s årsmöte då vissa lärosäten tillkommer och andra tas bort.

Svartlistning är inget för SULF. Det är oförenligt med vår roll och vårt uppdrag att i dialog med lärosätena driva verksamheten framåt. Men OM vi skulle pröva lärosätena är det förutsättningarna för den akademiska friheten som skulle prövas; det vill säga om lärosätet ger vettiga villkor för våra medlemmar i deras uppdrag att bedriva utbildning och forskning av hög kvalitet. Då skulle lärosäten där man skiljer undervisande och forskande personal hängas ut, liksom de som ger ”akademisk” utbildning där kontakten med vetenskapen innebär att en ensam lektor står som ansvarig examinator för många tiotals – ja till och med hundratals – kurser. På listan skulle också finnas plats för de lärosäten som inte driver en aktiv personalpolitik med syfte att öka antalet tillsvidareanställningar.

Lockande? Vissa medlemmar tycker det. Men tyvärr skulle få lärosäten undgå klander. Och framför allt är det inte så SULF jobbar. Vi driver i stället frågorna på varje lärosäte och genom att outtröttligt i varje debatt om sektorn påpeka att om Sverige ska ha utbildning och forskning av hög kvalitet så krävs det att universitetslärarna ges förutsättningar att göra sitt jobb på ett bra sätt. Det är trots allt vi som ska göra jobbet.

17 augusti: När en preposition styr tolkningen

2010-08-17T08:35:00.000+02:00

Upsala Nya Tidnings (UNT) debattsida är nog landets bästa om man vill följa den högskolepolitiska debatten. Men det innebär inte att det alltid blir rätt när rubriker ska sättas.

I slutet av juli kunde jag till exempel glädjas åt rubriken ”Kraftsamling på humaniora” över en debattartikel av vicerektor Margareta Fahlgren och ett antal dekaner. Jag blev glad, för är det något som behövs är det just en kraftsamling på humaniora. Så jag tolkade rubriken som att det var UU som kraftsamlade och lade resurser på humaniora.

Men redan i ingressens första mening förstod jag hur fel jag haft: Universitetet gör en kraftsamling INOM humaniora, det vill säga: inga mer resurser här inte! Synd! För artikeln talar vältaligt och med kloka argument om varför en satsning PÅ humaniora behövs.

Som receptionsforskare vet jag att förförståelse (det vi kallar förföreställningar) betyder allt för texttolkningen. Men det är ändå för sorgligt att det inte var rubriken som hade rätt. Hoppas nästa forskningsproposition innebär en satsning på alla vetenskapsområden inklusive humaniora och mindre politiskt klåfingrighet på miljonnivå.

Tisdag och Onsdag

2010-07-09T18:26:00.000+02:00

På tisdagsförmiddagen såg jag delar av socialdemokraternas ekonomiska seminarium – avbrutet för att närvara på SULF:s stora seminarium ”Framtidens forsknings- och utbildningspolitik: för eliten eller massan?” en duell mellan Mikael Damberg och Tobias Krantz. Tyvärr missade jag då på grund av krock det lockande seminariet ”Rätten att vara nörd” som hölls på Hamnplan av bland annat en syster till en doktorandaktiv i Uppsala. Därefter gick jag av egenintresse på seminariet ”Vad är svensk utrikespolitik?” – intressant – men det var stor variation i hur paneldeltagarna gjorde ifrån sig. De skickligaste var nog Christian Holm (M) och Hans Linde (V). Personligen saknade jag utrikesministern.

Under eftermiddagen höll TCO sitt ”SM i högskolepolitik” där varje parti hade en representant som fick svara på frågor i dueller. Vinnare röstades fram bland publiken. Först duellerade det borgerliga blocket, och sen de rödgröna, vinnaren från respektive block möttes sedan i en final. Slutgiltige vinnaren var Mikael Damberg. Damberg undslapp frågan om anställning för doktorander, men Rossana Dinamarca var tydligt emot utbildningsbidrag och stipendier. Vinnaren i det borgerliga blocket var – kanske lite oväntat - Ulrika Carlsson (C).

Efter det var det dags för Jan Björklunds tal och en fantastisk Saco-middag. Jag smet lite tidigt från middagen för att snacka lite med den hårt arbetande Björn Sundberg även denna kväll.

Onsdagen var dagen för hemresa. Men under dagen hanns en del med ändå. Jag besökte delar av seminariet ”Ideologiska och strategiska förändringar inom det borgerliga blocket” – intressant, men egentligen inget nytt. Jag såg även delar av Saco-seminariet ”Ett funktionellt skattesystem – hur ser det ut?”. Även här handlade det mera om klargörande av saker som redan är kända. Git var som vanligt vältalig på SULF:s akademiska kvart ”Utbildningskvalitet – hur svårt kan det vara?”.

Intressantast för dagen var Vetenskap och Allmänhets seminarium ”Kunskap i en klass för sig” med många stora och intressanta personer närvarande – inte bara bland de inbjudna. Först presenterades skriften med samma namn som seminariet som handlade om sambanden mellan människors syn på kunskap, deras sociala klass och partipolitiska sympatier. Sedan fick de speciellt inbjudna kommentera resultaten varpå gruppdiskussioner, där publik och åhörare deltog aktivt tillsammans, följde. Gruppdiskussionerna sammanfattades i plenum. Efter det hann jag bara höra Maud Olofssons tal innan det var dags att ta taxin till flyget. Sista minuterna i Mauds tal hörde jag via SR:s mobilradio.

Gratisluncher från Max intogs de dagar då schemat tillät. Att 2009 års ”gröna kapitalister” är norrbottningar känns lika trevligt som självklart.

Måndag, håller i kvart och möter barndomsvän

2010-07-09T16:55:00.001+02:00

Måndagen börjades med frukostseminarium i Teaterskeppet, analys av vänsterpartiet. Likt socialdemokratin är enligt väljarna problemet skatterna och ideologin, medan man gillar rättvisan, omfördelningarna och välfärden. Undrar hur väljarna tänkt lösa det senare utan det tidigare? Seminarium i LO-huset om dagens arbetarlitteratur med bland annat diktaren Jenny Wrangborg och deckarförfattaren Kjell Eriksson – mycket intressant.

Större delen av den resterande förmiddagen ägnades åt att förbereda för kvarten ”Unga forskares framtid – karriär för kvalitet” som jag och Rikard Lingström höll där vi gav vår syn på hur man kan skapa attraktiva akademiska karriärer som attraherar de allra bäst lämpade. Trygghet och tydliga karriärvägar är effektiva metoder att minska könsmässig och social snedrekrytering. Innan kvarten hann vi lyssna på delar av seminariet ”Håll ihop skolan!” som hölls av vänsterpartiet. Vår kvart i kårhuset Rindi blev välbesökt, av bland andra Saco-ordföranden Anna Ekström i egen hög person. Vårt anförande var relativt kort vilket var tur eftersom många frågor följde och femton minuter är inte lång tid.

Marathonseminariet ”Svensk skola och högskola – jämställdhet i världsklass” besöktes också, och i den debatt jag såg kom många genomtänkta klokheter från Anna Ekström som deltog i panelen. Innan det seminariet var slut var det dags att hasta vidare till SULF:s eget mingel. Trevligt, och lagom mycket folk. Därefter såg vi på Ohlys tal och tog middag med större delen av SULF-folket. Vid slutet av middagen skymtade jag en person misstänkt lik en barndomsvän ute på torget och sprang ut. Och jo, det var Björn Sundberg, ägare till Kapitelhusgården. Måndag är krögarnas lediga dag och kvällen avslutades på en brittisk pub med honom.

Söndag, anländer...

2010-07-09T14:46:00.002+02:00

Jag anlände till Almedalen redan söndag, för att få lite extra miljöutbyte. Under eftermiddagen fick mitt järnvägsintresse utlopp på seminariet om en renässans för centrala järnvägsstationer – anordnat av Jernhusen. Jag och ombudsman Ingvar Gräns deltog även på öppningsceremonin av Almedalsveckorna, kanske inte världens grej med facit i hand. Efter det var det dags att besöka presentationen av Saco:s stora valundersökning. Mest intressant där är att akademikerna verkar mindre lättflyktiga opinionsmässigt än svensken i gemen – i övrigt speglar det nog folkflertalet ganska bra. Söndagen avslutades med Fredrik Reinfeldts tal och en ganska uppsluppen och rolig utfrågning av honom med satir i trädgården utanför Clarion Hotel.

Hört i minglet

2010-07-07T18:00:00.001+02:00

SUHF-företrädare menar att nu är ett ypperligt tillfälle att se till att alla doktorander ges anställning och att avskaffa utbildningsbidrag och i princip samtliga stipendier.

Peter Honeth vill gärna stanna kvar som statssekreterare - under förutsättning att de vinner valet.

Satsningar på högskoleutbildningar är ett måste enligt fd universitetskanslern Anders Flodström.

Ingen var så ofta omnämnd på TCO:s SM i högskolepolitik som den fysisk icke närvarande "mannen med hästsvansen".

Utbildningskvalitet - hur svårt kan det vara?

2010-07-07T12:47:00.001+02:00

Git Claesson Pipping håller i SULF:s andra akademiska kvart på kårhuset Rindi. Överallt talas det om högre kvalitet i högskola men vilka förutsättningar får universitetslärarna?

Allvar och lek i almedalen

2010-07-07T11:25:00.004+02:00

Lämnar Almedalen nu efter ett par intensiva men intressanta dagar med känslan att forskning och högre utbildning står högt på agendan inför höstens val. Det är självklart positivt. Saknar dock många gånger perspektivet att utbildning och forskning i sig är framgångsfaktorer för såväl individ som samhälle. En akademisk utbildning med hög kvalitet, där avtrycken av aktuell forskning är tydliga och där de undervisande lärarna också är aktiva forskare, är den bästa av förberedelser för en arbetsmarknad som hela tiden förändras.

Först bland SULF:s egna aktiviteter en akademisk kvart där undertecknad och Lars Abrahamsson, ordförande i SULF:s doktorandsektion, pratade om behovet av en förutsägbar och trygg karriär för doktorander och unga forskare. Bra diskussion, men tyvärr går en kvart väldigt fort…

Tisdagen bjöd på SULF:s eget seminarium: ”Framtidens forsknings- och högskolepolitik: För eliten eller massan ?”, där Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (FP) mötte Mikael Damberg (S), talesman i högskolepolitiska frågor. En intressant debatt där tydliga skillnader mellan de politiska blocken kunde urskiljas. Tobias Krantz lyfte fram regeringens satsningar på sektorn under den gångna mandatperioden, liksom det kvalitetsbaserade tilldelningssystem för anslag till utbildningen som nyligen beslutats. Mikael Damberg hävdade behovet av ytterligare satsningar på kvaliteten i utbildningen, och kritiserade regeringen för att inte ha lyssnat på Högskoleverket och sektorn när det kvalitetsbaserade tilldelningssystemet tagits fram och studentenkäter strukits som underlag för kvalitetsutvärdering.

På eftermiddagen möttes debattörerna än en gång, denna gång tillsammans med representanter från övriga riksdagspartier vid en annorlunda övning, ”SM i högskolepolitik”, arrangerad av TCO. Upplägget en serie kortdebatter där publiken fick rösta. Mikael Damberg (S) stod som segrare efter final mot Ulrika Carlsson (C), ordförande i utbildningsutskottet.

Framtidens högskolepolitik - för eliten eller massan

2010-07-07T10:22:00.005+02:00

SULF:s seminarium var en stor framgång inte bara för den stora tillströmningen av deltagare (våra lunchmackor tog slut fast vi delade på dem!) utan framför allt därför att Tobias Krantz och Mikael Damberg båda visade att SULF:s arbete med att driva högskolepolitiska frågor är framgångsrikt. Visserligen har ingen av dem ännu nått ända fram till att aktivt driva frågan om reell möjlighet för varje lärare att vara vetenskapligt aktiv, men det är på väg. Framtiden är ljus om vi bara fortsätter att driva frågorna lika aktivt som hittills.

Givetvis var det mycket visioner och löften under debatten men Tobias Krantz såg uppenbart besvärdad ut på publikfrågan om hur hans löften om hur satsningar på ökad kvalitet i högskolan korresponderade med Anders Borgs uttalande på måndag om att Sverige redan hade världens bästa högskola och att inga ytterligare medel behövdes. De som minns tidigare års uttalanden och konsekventa nedskärningar av försvaret kan finna denna diskrepans lite oroande. Men seminariet som helhet var mycket givande.

Bra engagemang för högskolan!

2010-07-07T09:34:00.000+02:00

Jag hade igår haft förmånen att höra många engagerade högskole- och forskningspolitiker från alla riksdagspartier prata om högskolan. Bra! Många bryr sig, och jag tror att de inte bara bryr sig om studentrösterna (det gör de alltför lite, att döma av vad de säger om studiefinansiering, dvs -lån och -bidrag, eller studentboende). Men det som gör mig allvarligt bekymrad är att helhetssynen saknas. Några talar om att forskning och utbildning hänger ihop - men det är glömt i nästa debatt. Och alla lovar mer kvalitet. Men vad är det?

Alla pengar är välkomna, och även vaga löften är löften. Men är någon beredd att betala kostnaden? Det återstår att se!

Tack, alla som fortsätter bry er om Sveriges framtidsmotor: den högskola där forskning och utbildning möts!

Jämställdhet i utbildning

2010-07-05T18:56:00.003+02:00

Delegationerna för jämställdhet i skolan respektive högskolan höll idag ett seminarium. Delegationernas ordföranden, Anna Ekström och Pia Sandvik Wiklund höll inledningar. Sedan talade Agneta Stark om jämställdhet bland universitetslärarna och Fredrik Bondestam om jämställdhet i förskola, skola och lärarutbildning. Slutligen debatterade högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (fp) och utbildningspolitisk talesperson Marie Granlund (s) tillsammans med Ekström och Sandvik Wiklund som frågeställare under ledning av Kerstin Alnebratt från Nationella sekretariatet för genusforskning.

Den som länge intresserat sig för dessa frågeställningar blev ganska befriad av Starks och Bondestams inlägg: från olika håll tämligen radikala kring en svår men välkänd problematik. Tyvärr var det inte lätt för Tobias Krantz och Marie Granlund att komma in efteråt. Upptagna på olika seminarier hade de inte hört den tidigare diskussionen (som ju var kvalificerad), och till skillnad från de tidigare talarna är de heller inte specialkunniga. Diskussionen hade onekligen blivit intressantare annars. Jag tror att båda bryr sig om situationen, men det är tur att högskolan har sina egna drivande krafter. Det vi måste hoppas på är att den som är minister efter valet aktiv bryr sig om och kräver jämställdhet som en integrerad del av högskolans kvalitetsarbete så att högskolans egna krafter får förutsättning att verka.

Utbildnings- och forskningspolitik i Almedalen

2010-07-04T10:14:00.003+02:00

Idag börjar Almedalsveckan. Det är glädjande många seminarier om utbildnings- och forskningspolitik. Olika aktörer sätter från sina särskilda perspektiv fokus på den sektor som är den viktigaste motorn i samhället. Tyvärr är det få eller inga som sätter BÅDE forskning och utbildning i fokus. I stället väljer man det ena eller det andra. Men om man skiljer dem åt förlorar man ett av skälen till att sektorn är så viktig. Genom kopplingen till forskningen får studenterna fräsch kunskap men också ett kreativt förhållningssätt som gör dem till kompetenta problemlösare och kunskapssökare. Genom forskningens koppling till utbildningen och till studenter ställs relevanta nya frågor som påverkar forskarnas kreativitet.

Jag hoppas på många intressanta diskussioner i veckan - och att perspektivet vidgas på många håll.

SULF i Almedalen 2010

2010-06-30T05:26:00.001+02:00

SULF medverkar i Almedalen för åttonde året i rad. Tillsammans med andra Sacoförbund finns vi under hela vecka i Kårhuset Rindi.

Under veckan har SULF tre arrangemang i Kårhuset Rindi:

Måndag 5/7 Akademisk kvart kl 12.45-13.00 om universitetslärarkarriären
Unga forskares framtid – karriär för kvalitet
Medverkande Rikard Lingström (SULF:s andre vice ordförande) och Lars Abrahamsson (ordförande i Sveriges Doktorandförening, SULF)
Vilka ska forska i framtiden? God forskning och utbildning kräver aktiva forskare och de måste få både undervisa och forska

Tisdag 6/7 Debatt
Framtidens forsknings- och högskolepolitik: För eliten eller massan
Seminarium för dig som brinner för utbildnings- och forskningspolitik. En fördjupad framtidsdiskussion med politiska nyckelpersoner. Hur ser högskolesektorn ut när 2010-talets dagisbarn blir studenter? SULF bjuder på lunchmackor och fortsatt samtal även efter seminariet.

Högskolans framtid är också Sveriges framtid, men vilka är de långsiktiga målen? SULF tar ett helhetsgrepp på högskolesektorn och bjuder på en högaktuell, fördjupad diskussion mellan Tobias Krantz (FP), Mikael Damberg (S) och Anna Götlind (SULF) om framtidens forsknings- och utbildningspolitik.

kl 11.00-12.00 + efterföljande lunchmingel

Onsdag 7/7 Akademisk kvart: Utbildningskvalitet - hur svårt kan det vara?
Git Claesson Pipping, SULF:s förbundsdirektör.
kl 12.45-13.00

För mer information, kontakta pressekreterare Ulrika Herstedt eller Almedalskoordinator Josefina Åsén.